Nästa >
(2019) ─ Jag har inte berättat för min mamma att jag har lämnat Sverige. Jag vill inte göra henne orolig.
M, 21 år, är född i Iran av afghanska föräldrar på flykt. De lämnade Afghanistan när Talibanerna härskade i landet och styrde med sharialagar 1996 – 2001. I dag är pappan försvunnen och mamman flykting i Turkiet.
M har varit med om mycket svåra saker, men vill inte berätta om dem. Under sin vistelse i Sverige gick han till psykolog, men inte ens för honom avslöjade han sina djupaste hemligheter.
─ När jag är ledsen letar jag i mobilen efter någon text om Gud. Jag läser eller lyssnar till den. Kanske gråter jag lite och blir sedan lugn. Det är mitt sätt att klara mig.
I Sverige studerade M på gymnasiets byggprogram och hade praktik på ett stort byggföretag som plattsättare. Efter en månad blev han erbjuden anställning, men Migrationsverket sa nej till asyl och arbetstillstånd. Han skulle utvisas till Afghanistan där han aldrig har levt.
M flydde då vidare till Frankrike och ett liv på gatorna. Han sov utomhus i ett tält från en välgörenhetsorganisation under flera månader. Han hade två sovsäckar för att klara kyliga nätter.
─ Första dagen som jag bodde på gatan trodde jag inte att det kunde vara skönt att sova ute, men så var det. När det regnade var det lite svårare. Ändå tackade jag Gud för platsen.
En dag i Iran blev M haffad av polisen, som hotade att skicka honom till krigets Syrien som soldat eller till Afghanistan. Därför flydde M till Europa.
Nu bor M i en liten fransk stad och har fått uppehållstillstånd i 2 år. Han ska lära sig franska och därefter ett yrke. Han vill helst bli plattsättare.